Ibland är det svårt att gilla läget när hösten är i antågande. Om man låtsas att det fortfarande är sommar så har man nog rätt. Eller så är det bara att inse att hösten har sina fördelar med nya varma färger och mysiga mörka kvällar.
Några bilder från gränslandet mellan sommar och höst. Fortfarande ganska grönt.
/Anna
Vi tog en kort tur till Grövelsjöfjällen efter Annas fjälledarkurs. Med ryggsäckarna packade för tre dagars vandring traskade vi iväg mot Storvätteshågna och slog läger vid bron mellan Fosksjöarna. Väl framme hade regnet kommit också, och jag stod utanför medan tältet blev inrett så gott det gick utan att det blev blötare än det var.
Dagen efter gjorde vi en toppstigning och hade faktiskt uppehåll hela vägen! Ett litet stänk kom det på nervägen, men det kunde man ju stå ut med. Det blev Eriks första fjälltopp! 1204 möh. Efteråt letade vi renhorn, och Erik hittade ett själv. På kvällen hade vi lite besök vid bron av två flugfiskare som förevisade sitt fiskafänge med att ta upp dagens största bäcköring medan vi tittade på. Erik fick sedan vara med och rensa alla fiskarna och testa spöet lite, så nu är han fullfjädrad fjällfiskare! 😉
På hemvägen dagen därpå besteg jag och Erik Jakobshöjden på 1104 möh, och det blev Eriks andra fjälltopp. Nu kan man säga att han är invigd i fjällvandringens härliga liv!
På en strandäng hittade vi ett par grönkullor och jag kunde inte låta bli att försöka fånga en av dem. Så här blev det:
🙂 Lasse
Vissa strandfynd ser ut som figurer som gubbar eller tvåhövdade drakar eller… Fantasin sätter kanske gränsen.
/Anna
När vi var i Danmark hann vi med en dag på stränderna i och vid Vadehavets nationalpark. Då man går där på stranden börjar man nästan automatiskt leta efter strandfynd. Man hittar ett antal ”bärnstenar” som naturligtvis bara är vanliga stenar och en massa snäckor och musslor och annat smått och gott. När man var barn ville man gärna plocka hem alla fynden men nu går de lika bra att föreviga med kameran tycker jag.
/Anna
Vad den här gynnaren hade i åtanke när den påbörjade sin klättring kan vi bara spekulera i – kanske tänkte den skaffa sig en bättre utsikt över den vackra solnedgången. Tyvärr kom den lite försent, för solen hade precis försvunnit bakom vadarviken vid Eckels Udde.
🙂 Lasse
Ibland blir man uttittad av spöken när man vandrar i skogen. Här var vi på övernattningstur i Svartedalen.
/Anna
heter en berömd skulptur av Auguste Rodin. Den ser inte ut så här, men detta är ju också en kyss – eller hur?
🙂 Lasse
Ibland känner man att det skulle vara bra att ha lite mer struktur i tillvaron…
/Anna
… hette han kanske – och att det är en klättermus går väl inte att ta miste på! Kunde inte låta bli! Kanske det berodde på att jag var ute tillsammans med sonen på skogsmulle! Kan säga att de hördes långväga i skogen och braslukten kändes den också! Nu sitter jag här och luktar äventyr! Mmmmmm!
🙂 Lasse