Senaste kommentarer
Bloggar mm
- 21 kreativa 26
- Agnetha Lundberg
- Åke Berglund
- Åke Fällström
- Anna Ulmestrand
- Arne Wennberg
- Bea
- Birgitta Bartholdson Carlsson
- Börje Rosell
- Cecilia Bergman
- Elisabeth Englin
- Erik Koffmar
- Erika R Johansson
- Femmes in Focus
- Gunnar Eriksson
- Henrik Randén
- Hilda R.Bjerkestrand
- James Johansson
- Johannes Glännman
- Jörgen Håkansson
- Jörgen Schön
- Jukka Lausmaa
- Kenny Isaksson
- Kerstin Magneson
- Kerstin Östbring
- Kristina Eriksson
- Lasse Sellberg
- Lotta Lund
- Magnus Johansson
- Magnus Persson
- Margi
- Maria Olsen
- Marie Kantermo
- Martin Jakobsson
- Mats Andersson
- Morgan Karlsson
- Niklas Gerkman
- Niklas Virsén
- Norska naturfotobloggar
- Per Lissel
- Peter Jonsson
- PhotoNatura
- Rikard Jansson
- Sander Broström
- Thomas Eriksson
- Thorsten Klint
- Tobias
- Tomas Järnetun
- Tommy Vikars
- Veronika Hjorth
Taggar
blommor Dalsland Danmark dubbelexponering däggdjur evenemang fokusstacking fotofestival fågel Grövelsjön Göteborg Halland hav humor insekter kräldjur landskap macro mollusker multiexponering på Canonvis mänskligt naturreservat närbild ormar recension rovdjur skog Småland spindlar svampar Svartedalen teknik Torslanda utsnitt utställning vernissage Vänern växter Öland
Tag Archives: utsnitt
Skräddare
…gillar också att leka med vattenytan… Intressant är att det blir något slags brytning eller interferensfenomen i vattenytan som kameran ser det. Det hamnar svaga färgringar runt solreflexen… Kanske är det mikropartiklar i vattenytan som likt regndroppar skapar det här… Någon som vet?
Lasse
Dolomedes fimbriatus
…eller kärrspindel. Enligt wikipedia är den något aggressiv… men jag undrar om ett djur kan känna aggression – är inte det en människokänsla? Vi människor är bra på att sätta etiketter på allt… men vi kan ju inte sätta etiketter som vi inte har, så då passar vi på att sätta av de vi har.
Jag kan inte se annat än fridfullhet i denna spindel som tar en promenad på vattnet i vårsolen.
Lasse
Våren är så sakteliga på väg…
Uppe bland våra skalbankar spirar det i det fördolda. Man får leta för att hitta vårtecken, men konstigt nog så får man upp ögonen efter en stunds tillvänjning. Har man sett en blåsippa så hittar man snart ett par till och sen ännu fler! Det roliga i detta var att de jag först såg var ett par knoppar som knappt hade kommit upp över löven, och det var på knä med näsan mellan löven nästan. Sen när jag reste mig hade mina ögon vant sig vid färgfrekvensen, och då såg jag dem!
Ett par förbipasserande vårflanörer nämnde att tussilagon också blommade, och som jag talade med honom såg jag över axeln på honom femtio meter bort tre tussilago som lyste! Jag promenerade vidare bort mot gullvivelunden för att se om gullvivorna hade kommit fram. Under en gammal död trädstam på vilken myrorna hade anordnat en liten stig så tittade ett par rosetter med de gulliga primulabladen fram.
Lasse
På kameraäventyr med sonen
Sonen har fått låna en gammal systemkamera med ett ännu äldre kitobjektiv. Han tycker att den lilla pocketkameran han haft har tagit alldeles för lång tid på sig från avtryck till färdig bild. Önskemålet var en kamera som snabbt kunde smattra fram bilder ![]()
Vi gick ut för att öva med den nya kameran i P-läge. Han lärde sig snabbt det viktigaste och allt gick bra tills solen började gå ner bakom några träd. Då blev bilderna alldeles för mörka eller för ljusa och jag fick hjälpa honom att ställa in manuellt så att han blev nöjd. Det blev en mysig eftermiddag med foto och upptäckt av nya småstigar i skogen.
Här är några bilder jag gjorde under vår fototur.
/Anna
Fynd i tätortsnära skog
När man går ut i skogen i en stad som Göteborg gör man ibland lite annorlunda fynd mot vad man gör i en lite vildare naturskog lite längre ifrån alla människor. Där vi brukar göra våra fotopromenader finns flera ställen där människor har placerat ut tomtar och även troll och som här ställen där barn tillsammans med sina föräldrar hänger upp nappar och nappflaskor när de slutar använda dem. Nästan som ett modernt offerträd?
/Anna
Dubbelexponering
Birgitta skrev om multiexponeringar i sin blogg och jag började fundera på det här med “rätt och fel” inom naturfotografi igen.
Ibland gör jag sk. dubbelexponeringar av mina bilder. Eftersom Canon inte har kunnat göra detta i kameran tidigare har jag fått hjälp av maken att lägga ihop de två bilderna som två lager i Photoshop. Jag har alltid benämnt dessa bilder som “dubbelexponering på Canonvis” och förklarat vad det är.
Med ny Canonkamera kan man göra sin dubbelexponering direkt i kameran istället vilket känns riktigt skönt. Man ser resultatet direkt i kameran.
Jag har uppfattat det som att man även på den analoga tiden kunde göra ett slags dubbelexponeringar genom att vrida tillbaka filmen i kameran. Kanske är det därför jag alltid har upplevt tekniken med dubbelexponering som accepterad bara man talat om hur man gjort sin dubbelexponering. En spännande teknik är det hur som helst
Får bjuda på två dubbelexponeringar, numera gjorda direkt i kameran med Canon…
/Anna
Naturen vaknar…
Så här års när vintern har slagit käftarna om allt liv och frosten biter hårt börjar man ana de första vaga tecknen på att det är en ny vår på väg. Ett säkert tecken är talgoxens fina “titaa! titaa!” – Det är då jag känner livsandarna återvända! Kallt och ruggigt är det men dessa korta strofer gör att solen värmer lite extra då den bryter igenom… Visst är det underbart!
Lasse
Gammal och omodern – behöver hjälp med Facebook!
Ibland känner man sig gammal och hänger inte riktigt med i sin tid. Jag har t.ex. aldrig riktigt förstått varför Facebook lockar så många. Mitt privatliv är i alla fall inte så spännande att jag behöver berätta om det på nätet. Samtidigt har jag förstått att man går miste om en hel del och missar många kontakter med andra som håller på med naturfoto och annat intressant.
Därför tänkte jag till slut bli lite modernare och skaffade ett Facebook-konto för fotografer. Ett litet gäng trevliga FB användare har efter hand hittat in och gillat min sida men jag får liksom ingen riktig fart på verksamheten där. Nu undrar jag vad jag gör för ”fel”.
Måste man ha ett privat FB-konto också för att över huvud taget få ordentlig kontakt med andra eller har jag bara missat att göra alla de ”rätta” inställningarna?
Jag kan inte gilla bilder på andras sidor.
Jag kan inte gilla andras sidor så att det syns hos mig om den andra har privatkonto. Har han/ hon däremot något mer företagslikt konto går det bra.
Jag kan inte se aktuella inlägg hos privatkonton bara enstaka gamla inlägg. Kanske beror det på att jag inte kan ha några vänner på min typ av konto (vilket jag egentligen inte är intresserad av att ha, utan tycker att det räcker att gilla andras sidor).
Jag kan inte heller gå med i olika intressegrupper.
Eftersom min make har ett privatkonto och inte vet vad som är ”fel” och supporten på FB inte är intresserade av att förklara något, så tänkte jag utnyttja er vana FB användare. Kan ni hjälpa mig med FB-problemen som jag har? Kolla gärna på Naturbildens Facebooksida här. Som ni ser i min ”gillalista” finns det enstaka naturfotografer som jag har kunnat ”gilla” och sedan titta in och se vad de har aktuellt. Tipsa mig gärna om du har en FB-naturfotosida som jag kan ”gilla” och följa med på
Det står att jag ska få tillgång till mer statistik och annat när minst 30 har gillat min FB-sida. Hjälper det så att jag kan få åtkomst till fler funktioner?
Dagens bild från Svartedalsturen får illustrera hur jag känner mig
/Anna
Äntligen!
Varje år tänker jag att jag ska hinna med många härliga fototurer under jullovet. Där finns ju lediga dagar mellan helgerna som bara väntar på att just jag ska komma ut med kameraryggsäck och fika i naturen
Nu blir det aldrig så och det borde jag nog ha lärt mig.
Så äntligen kom jag ut här om dagen. En tur till Svartedalen blev det med snö i luften och jämngrå himmel, men vad gör det när man får andas frisk luft och vädra kamerorna.
Vill också passa på att tacka för alla jul- och nyårshälsningar vi fått i bloggen, på Facebooksidan och via mail! Nu hoppas jag att vi får lite fart på vårt bloggande igen precis som det var fart på vattnet i Svartedalen.













