Vad kan värma skönare än solen när man står bekvämt lutad mot en stenvägg i lä?
🙂 Lasse
Uppe bland våra skalbankar spirar det i det fördolda. Man får leta för att hitta vårtecken, men konstigt nog så får man upp ögonen efter en stunds tillvänjning. Har man sett en blåsippa så hittar man snart ett par till och sen ännu fler! Det roliga i detta var att de jag först såg var ett par knoppar som knappt hade kommit upp över löven, och det var på knä med näsan mellan löven nästan. Sen när jag reste mig hade mina ögon vant sig vid färgfrekvensen, och då såg jag dem!
Ett par förbipasserande vårflanörer nämnde att tussilagon också blommade, och som jag talade med honom såg jag över axeln på honom femtio meter bort tre tussilago som lyste! Jag promenerade vidare bort mot gullvivelunden för att se om gullvivorna hade kommit fram. Under en gammal död trädstam på vilken myrorna hade anordnat en liten stig så tittade ett par rosetter med de gulliga primulabladen fram.
🙂 Lasse
Kaffet i termosen på köksbänken var väldigt gott – den som väntar på nåt gott… Vi kompletterade lite med ett par bullar inhandlade på vägen hem. Sedan satte vi oss i lugn och ro hemma vid våra datorer och skärskådade skörden från dagen.
Kaffe- och matbrist samt en molande träningsvärk till trots var det riktigt skönt att få komma ut och röra på sig! Det blev inte många bilder men här är en…
🙂 Lasse
Traskade runt på en liten tjärn i skogen och sökte efter kosmos. Om man sopar bort snön från isen hittar man ibland bubblor och småsprickor i isen som nästan ser ut som motiv från rymden. Den här dagen var det svårt att hitta bubblor med rätt utseende. Så här blev det till slut. Förmedlar den någon känsla av kosmos?
/Anna
Sonen har fått låna en gammal systemkamera med ett ännu äldre kitobjektiv. Han tycker att den lilla pocketkameran han haft har tagit alldeles för lång tid på sig från avtryck till färdig bild. Önskemålet var en kamera som snabbt kunde smattra fram bilder 🙂
Vi gick ut för att öva med den nya kameran i P-läge. Han lärde sig snabbt det viktigaste och allt gick bra tills solen började gå ner bakom några träd. Då blev bilderna alldeles för mörka eller för ljusa och jag fick hjälpa honom att ställa in manuellt så att han blev nöjd. Det blev en mysig eftermiddag med foto och upptäckt av nya småstigar i skogen.
Här är några bilder jag gjorde under vår fototur.
/Anna